Vad är det hos mig som gör att jag glömmer över vintern hur underbart havet är? Varje gång jag kommer till havet är det som att komma hem. Jag älskar den salta doften, ljudet, kombinationen av klippor och sand. Jag och resten av familjen njöt i fulla drag under dagarna i Varberg! B:s morbor och moster är väldigt barnkära och spexade och lekte med barnen mest hela tiden, de skrattade så de kiknade och somnade gott på kvällarna. Vi satt ute till sent och pratade och hade det skönt när barnen somnat. Ljuvliga dagar!
Barnen fiskade krabbor, dock inte den minsta som var LIVRÄDD. Barnen slängde tång på varandra, dock inte den minsta som var LIVRÄDD. Barnen dök och försökte fånga sjögräs med händerna, utom den minsta som var LIVRÄDD. Hon tyckte dock att det fanns en tjusning med att bada i det varma vattnet och njöt så länge inget sjögräs eller tång kom i hennes väg...
Vi överlevde hela resan utan att någon unge bajsade på sig. Ja, jag tjatar om den där bajsincidenten på playan här utanför staden, men JISSES, vilket trauma det var, för hela familjen. Nu mäter vi allt enligt bajsometern. Inget skit i brallan=lyckad badutflykt! :o)
Vi återvänder nästa år, då vi fick en ny inbjudan. Längtar redan!
2 kommentarer:
Åh, vad härligt! Vilka fina foton! Och vilken fin uppdatering! Havet är härligt. Och salt. :)
Ja, jag älskar havet! Men Vänern är bra fin den med du! Ska vi dra på bio nån kväll? Jag kan kolla när den går!
Skicka en kommentar