Den snodda årskrönikan

Fröken Nina har summerat sitt år här, och nu gör jag detsamma här!

Årets bästa musikupplevelse: U2!

Årets sämsta musikupplevelse: Klarar bara inte av Markus Krunegård och speciellt inte hypen kring honom. Blä!

Årets bästa resa: Skidsemester i Säfsen på sportlovet då vi bodde på en lantgård med massor av djur! Och klassresan med min nia till Lund och Köpenhamn!

Årets sämsta resa: Finns ingen!

Årets bästa bok: Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda, och Sonat till Miriam av Linda Olsson.

Årets sämsta bok: Nobels testamente av Liza Marklund.

Årets kids: M och V som börjat skolan, fastän inte riktig på riktigt ännu då de bara går i förskoleklass... Lilla hjärtat A, som blivit så duktig på att dansa!

Årets hype: Krunegård! Och baconsnuvan!

Årets bästa köp: Huset!

Årets sämsta köp: Gräsklipparen som låter som att man kan ha ihjäl folk med den bara med hjälp av ljudet från den förbannade saken!

Årets come back: Skotta snö!

Årets mat: Kräftsoppa har vi helt snöat in på!

Årets dricka: Rödvin av alla de slag! O)

Årets biofilmer: Jisses Amalia, jag går aldrig på bio! Men en av årets bästa filmer är Seven pounds med Will Smith!

Årets hemmafilm: Se ovan!

Årets wild and crazy: Fan vad tråkigt jag lever, här händer ju aldrig något wild and crazy, det får det bli ändring på till nästa år!:o)

Årets premiär: Det vita vinet!

Årets man: MIN EGEN! (Ja, jag lade till en kategori här!)

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

Åh vilken bok!Den utspelar sig i Paris. Bara det! Denna underbara stad, the city of lights. Philibert och Franck delar lägenhet. De är helt olika som personer. Philibert är den förfinade gentelmannen, som råkat födas i fel tid. franck den burduse buffeln, som drar över tjejer somandra byter kallingar, jobbar och röker gräs. Den gamla våningen är bara tilllåns, medan Philiberts släktingar avgör en arvstvist. Ett eko från förr, en paradvåning där man kan höra historiens vingslag.

In i denna våning flyttar sedan Camille. En undernärd och kanske lite svårmodig konstnärssjäl som försöjer sig med att städa på kvällarna. Hon har en fantastisk talang, som hon mer och mer återupptäcker efter hon vunnit tryggheten i våningen tillsammans med sina udda vänner.

Ja det är en hoper knäppgökar som bor ihop, men kanske är det det som gör att man fastnar. Den är fransk den här boken, och jag gillart!:o)

Camille och Philibert är som syskonsjälar. Franck stör hennes tillvaro. De går inte alls ihop. Men Philibert och Franck är vänner och därför måste de samsas. Till slut finner de en väg till varandra när Philibert åker hem till sitt gods över jul och nyår.

Så småningom flyttar Francks gamla mormor Paulette in. En egensinnig dam, som minsann bestämt sig för att vantrivas på ålderdomshemmet som Franck ordnat eftersom hon inte klarar sig ensam längre. Camille säger upp sig för att arbeta som personlig assistent åt Paulette och tillsammans upptäcker de Paris. Känslor börjar spira både här och där...

Dessa fyra människors öden flätas sammans i en underbar berättelse. Den måste slukas, man blir helt involverad i deras liv tillsammans och man har inget val, man måste läsa vidare.

Jag älskade denna bok och kommer läsa mer av Anna Gavalda!

OOOOOOOOO!! J´ai oublié!

Ja, innan jag började i Anna Gavaldas FANTASTISKA bok Tillsammans är man mindre ensam, så hade jag i många många år gömt och glömt den gamla frankofilen i mig. HERREGUD! Må frankofilgudarna vara mig barmhärtiga.

Jag älskar den! Minnen från ett höstvackert och ett sommargrant Paris kommer för mina ögon. Det förfinade vackra språket som är som poesi, kanske mest för att man knappt hinner fatta ett smack. Myllret av människor. Fantastiska byggnader och konstverk, parker... ÅÅÅÅÅH! Hur KUNDE jag glömma min förälskelse i denna stad, i detta land?

LÄS DEN!:o)

Jag är klar!

...med Alfredssons Åttio grader från Varmvattnet...

...med alla julklappar utom mannens...

...höstterminen 2009...

...lilla städningen inför julen...

Kort sagt: Jag är färdig för ljuvligt julfirande och ett långt jullov!:o)

GOD JUL!

Twilight

Bokklubben hakar på Twilighttrenden, om än lite sent. Och jag har sett filmen. :o)

Nesser gör ingen besviken!

Åh vilken bra bok Berättelse om Herr Roos är! Den tråkige Valdemar Roos vinner två millar, köper ett torp och genast får hans liv en annan mening än det trista arbetet (som han säger upp sig från) och samlivet med hustrun Alice och det två styvbarnen ger.

Han träffar Anna Gambrowska, en lite stukad flicka på rymmen från ett behandlingshem. Hon har tagit hans torp i besittning. det är ett märkligt sammanträffande att de börjar tala med varandra. Hans liv tar en dramatisk sväng rakt ur det förutsägbara tråkiga liv som är hans och in i det oväntade. Anna och Valdemar finner varandra, men snart sker ett mord.

Det är med flit jag inte skriver mer. Läs den. Den är fantastisk. Ja, jag är otroligt partisk. Men du kommer inte att bli besviken. Det är inte Nessers grej att inte leva upp till förväntningar. Han levererar. Och han gör det bra!

Mer Håkan Nesser till folket!

Men nummer ett

... är och förblir min man B! ;O)

ÅH HÅKAN!

Ja. Det måste erkännas. Jag är kär. Jag har varit det länge. Länge, I tell you. Jag älskar verkligen Håkan Nesser och hans böcker. Jag kan läsa hur många som helst. Grät blod när Van Veeteren var utlästa. Drog igång med Kim Novak osv, och älskade dem också men saknade deckarfeelingen. Som svaret på mina böner uppfann Nesser då Gunnar Barbarotti. TACK HÅKAN! Jag älskar Barbarotti också. Och jag känner nog igen mig när jag är på den ogästvänliga närkeslätten minsann! Lika mycket som att Van Veeteren oåterkalleligen är belgare i mina ögon. ;o)

LÄS GENAST hela serien om Van Veeteren om ni inte gjort det. Fortsätt sedan ögonaböj med Barbarotti: Människa utan hund, En helt annan historia och Berättelse om Herr Roos.

Ur barnamun del femtioelva

Alltså, en av mina söner är expert på bortförklaringar. Inte vet jag var denna talang kommer ifrån eller hur den har fått utrymme att spira från ett frö och gro till en hel djungel. Kan det vara något genetiskt? Nä, tror snarare att det har med den känsliga sexårsåldern att göra. Hur som helst, hela hans tillvaro går ut på att inte ta på sig skulden för sådant han (eventuellt) gjort. Samtidigt är det som om det kliar i honom, han bara MÅSTE göra saker som han vet att han inte får. Alltså blir det bäst att skylla ifrån sig eller rikta fokus på något annat när man får bannor av mor och far.

Ett exempel:

V smäller i dörren så hårt att rutorna skramlar i huset. Hans far tittar på honom, när han fortfarande står med handen på dörrhandtaget, och menar att han inte behöver slå i dörren så förfärligt. Det är sexåringens självbevarlesedrift som får honom att automatiskt svara (fortfarande med handen på dörrhandtaget):

- DET VAR INTE JAG!

;o)

Kvinorna på tionde våningen av Karin Alfredson

Åh vilken bok! Detta var temat för pocketboklotteriet som träffas med jämna mellanrum. Jag blev positivt överraskad, även om Svartanova (som inte sprider solksken om skitböcker) menade att den är väldigt bra!

Huvudkaraktären Ellen Elg arbetar på ett sjukhus i Hanoi. Med sig har hon man och barn. Man får följa hennes liv på sjukhuset, och hur hon långsamt börjar uppdaga att myfödda barn säljs direkt från förlossningen, till västerländska pedofiler och andra monster. Hon kommer också i kontakt med en bordell där hon lovar att ordna spiraler och hiv-tester.

Man får tillbakablickar till Ellens tid i Afrika i den här boken, och det gjorde att jag har beställt den. Man undrar ju vad som hänt där egentligen.

Bokens titel syftar till tionde våningen på ett hotell i Hanoi, ökänt för att vara ett näste med sexhandel och trafficking i fokus. Kopplingen till tionde våningen är väl inte helt solklar. Alfredson gillar att blanda in många trådar, mycket fakta och ibland blir man helt snurrig. Samtidigt som boken nystar i mordet (?) på en svensk på hotellet, väver hon in barnhandeln på sjukhuset, tillbakablickar till Afrika, en knakande relation till sin man, kollegan på sjukhuset som misshandlas av sin make, bordellmammans tillbakablickar på kriget... Mitt upp i allt finner man den lilla lilla gamla gatuförsäljerskan som letar efter sina barn samtidigt som hon spanar på barnhandeln. Som sagt, lite snurrigt och mer än lovligt faktaspäckat på sina håll. Hon kommer dock undan med det för boken är spännande och tar upp en kultur i ett land där kvinnan inte är vatten värd. Den historiska biten är en bonus för historienörden i mig.

Det är inte för det fantastiska språket man läser denna bok, den är ganska alldaglig. Man läser den för att man fascineras av landet, kulturen, intrigen. Jag slukade denna bok på två dagar! :o) Nu väntar jag ivrigt på att nästa Alfredson ska dyka ner i brevlådan!

Blandad kompott

1. Skam av Karin Alvtegen är en märkligt läsvärd bok. Det är vardagsbetonade personligheter med en twist man möter. En kvinna som växt upp i ett extremt religiöst hem och sedan isolerat sig och ätit, ätit och ätit. Ju större hon blivit desto mer avskärmad från verkligheten utanför dörren har hon gjort sig.

Väninnan växte upp en annan typ av hem, men det slutade med att hon för att undkomma sin misshandlande man tog livet av sina barn, och sig själv. Bara det att hon misslyckades med det sista. Hon skriver helt plötsligt ett brev till sin gamla väninna från förr, och brevet öppnar en helt ny värld för båda.

Mitt upp i allt detta, en familj i djup sorg, och en läkare som vill göra bot, och verkligen ger upp allt för att göra det.

Den var fantastiskt bra. Jag har inte läst något av Alvtegen förut, men det kommer jag definitivt göra igen. Hon är SUVERÄN!

2. Rysk dagbok av Anna Politkovskaja får mig att må illa. Putins Ryssland beskriv med så hemska detaljer att man äcklas av att världssamfundet bjudit in honom i finrummet. Det är verkligen rena skämtet när Anna rapporterar från verkligheten om tortyr, riggade val, jakt på terrorister i laglöst land... Försvinnanden, att tysta dem som slåss för rättvisan och demokratin, ibland som en ren återspegling av sovjetårens tysta skräck. Ett Putins Ryssland där folk stegvis tas ifrån sina grundläggande demokratiska rättigheter, där Tjetjenien spökar och är helt utlämnat åt Putins marionetter och deras motståndare som gör som de vill med en hel befolkning. Hemsk tortyr, våldtäkter, mord utförs av båda sidor.

Det kan låta svart, och det är det. Men Anna ger också en inblick i den ryska folksjälen, och en förståelse för dess kamp. Även Anna mördades, på hösten 2006. Medan världen tittar på fortsätter den skickligt regisserade teatern... LÄS DEN! En viktig och verkligt fascinerande bok om vårt grannland Ryssland. Man blir banne mig mörkrädd.

Jag läser Rysk dagbok

... och jag mår illa...

När tiden stannar

Ibland vet man inte vilka käftsmällar livet har i beredskap. En av mina gamla vänner har fått tunga besked i höst, besked som gör att tiden stannar. Vi hörs inte av speciellt ofta, nästan aldrig. Men när man nås av ett bud att vännen är allvarligt sjuk, då känns det som igår vi delade studentbostad.

Som tur är är min vän av den sorten att hon är benhård i sin vilja. Jag vet ingen som är starkare än hon. Hon kommer kämpa. Det känns skönt. Att ge upp är liksom inte hennes grej.

Men vad säger man? Hur sätter man ord på alla känslor när livets tråd är som skörast? Jag vet inte. Kan inte skicka tröst eller goda råd. Bara mina tankar och hoppet om livet och människans styrka och förmåga att överleva livets tuffa villkor.

Du är ständigt i mina tankar. Kämpa! Skickar dig min skyddsängel...

Lund i mitt hjärta

Varje höst och varje vår inträffar det märkliga. Jag får en kraftig längtan tillbaka till LUND. Där bodde jag och pluggade i fem års tid. En underbar stad! Mysig, kulturell, massor av spännande människor och eftersom jag är historienörd av stora mått uppskattar jag att den även är historiskt intressant!

I ett annat liv bor jag där, men det kommer nog inte att inträffa. Så jag nöjer mig med bilder, minnen och en planerad resa dit.

Vad jag absolut inte saknar är den råa kalla blötan, som kommer någon gång i slutet av oktober och sedan varar till mars...

Håll till godo!

Höst

När luften är klar och det blir kyligare, då mår jag bra. Sköna promenader vid vattnet, träd som sprakar av färg, solen som skiner från en klarblå himmel!

Ljung, äppelpaj, soppor och pumpor!

Halsduk, vantar, hett te och varm choklad!

Tända ljus, krypa upp i soffan och raggarsockar som lilla A säger!

Välkommen ljuvliga höst och en nystart på gamla bloggen!

Skam av Karin Alvtegen

OOOOOOOOO vad den är bra! Min första Alvtegen men det blir fler! Rapport kommer!

Höst och flytt

Hösten är här, blir man varse när man tittar ut genom fönstret. Sista veckan med arbete i huset. På lördag är det tänkt att flyttlasset ska gå! Håll ut och hoppa in hos Svartanova och de andra istället, som uppdaterar regelbundet!:o)

Inskolningssamtal

De stolta och lite nervösa föräldrarna och lille V är på inskolningssamtal med fröken M. Hon frågar om V är allergisk mot något, om det är något som V inte tål. Då svarar han:

"Ja, jag tål ju inte öl och sprit förstås!"

Herregudhimlen! :o)

Tidningstips

Min man har ingen aning om hur mycket pengar jag lägger på tidningar och magasin. Om han visste skulle han nog bli lite mulen.;o)

Idag hittade jag denna godbit i hyllan. Och jag tänker köpa nästa nummer också! Rekommenderas! Det är en mer pysslig variant av Allt i hemmet, som jag älskar. Här är betoningen på att man kan göra det själv. Mormorsrutor, fina kuddar och en gästsäng som kan vara soffa på dagen, bl.a. Så fina bilder också!

Även om jag inte pysslar så mycket så gillar jag tidningen och blir väldigt sugen! Och jag har ju såklart fått för mig att när jag flyttar till paradiset så ska jag dra igång både brödbak och trädgård och betonggjutning och annat så varför inte också lite från den här tidningen, hehe...;o)

Måste bara...

Fantastiskt.
Politiskt.
Snyggt.
Coolt.
Suveränt.
Medryckande.
Magiskt.
Underbart.

Så nära gud man kan komma på en arena.

Och jag var där!:o)

TORKA!

Just nu tar mycket annat upp min tid. Orkar inte och vill inte riktigt blogga. Funderar tom om jag ska fortsätta alls. Jag kommer nog på bättre tankar sedan när jag fått i ordning på allt som ska fixas. Tills dess får ni hålla till godo med andra bloggar eller gamla inlägg!

Sanningar ur barnamun

Vi var i Mariebergsskogen i Karlstad och tittade på djur, bl.a. Där fanns det flera söta små minigrisar. V blev lite sugen på att ta med sig en hem och hittade det perfekta argumentet, som han dessutom högt och ljudligt upprepade flera gånger för att försöka övertyga mig om det geniala i idén:

- Mamma, vi KAN ju ta med den hem. Du säger ju jämt att vårt rum ser ut som en riktig SVINSTIA när vi inte har städat!

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Jag slukade även denna på några dagar! Ska sammanfatta den, men inte nu. Jag älskade den!

ÅH SNYFT!

Det börjar bra, med en beskrivning av bondeliv i Katalonien på 1400-talet. Men sen...

En ung bonde gifter sig med en flicka. Man firar bröllopsfest med vin och mat och med stor glädje. Feodalherren kommer. Ond ända in i benmärgen är han. Feodalherren kräver sin rätt, att få tillträde till den unga bruden först av alla. Under brutala former våldtar han henne, och bröllopssällskapet kan inte säga någonting, de är helt rättslösa. Här lipar jag! Han tvingar sedan brudgummen att göra sitt, för att inte han ska kunna komma och kräva något för att det eventuellt avlade barnet inte är hans utan feodalherrens. Hans hustru hade tydligen tröttnat på alla anspråk som kvinnorna på bygden gjort för sina oäkta barn. FY FAAN rent ut sagt. Här är jag förbannad som bara den.!

Flickan blir tyst efter de båda våldtäkterna. Brudgummen ber om förlåtelse, försöker förklara att om han inte gjort det hade han blivit grymt bestraffad, och någon annan av herrens soldater hade fått våldföra sig på henne. Hon bara tiger.

Efter nio månader föds en son. Den unga mamman kan inte förmå sig att vara kräleksfull. Hon sköter honom mekaniskt och ser till att han får mat och är ren och torr. Resten av tiden ligger han i sin vagga. Här bölar jag helt hejdlöst. Deen unge mannen vet att barnet är hans eftersom sonen har ett födelsemärke på samma ställe som alla män i familjen.

Folk gratulerar, tycker rent av att det är lite kul att feodalherrens onda gärningar inte burit frukt Rykten tar fart och når så småningom herrens öron. Vafalls? Skulle hans virilitet vara ifrågasatt av simpla bönder?

Han beordrar flickan att komma till slottet som amma åt hans son. Sin egen son ska hon ta med sig. Hennes man försöker förhöra sig om hur de mår och lyckas muta sig till information. Det visar sig att feodalherren beordrat att bebisen ska kastas i ett skjul för att dö. Flickan tog sig dit i smyg för att mata sitt barn, till slut blev hon påkommen och våldtagen av soldaterna varje gång hon gick dit, tills hon inte orkade längre. Den unge pappan tar med sig sitt döende barn under en hög med bröd.

Här lipar jag av både sorg och vrede. Och jag inser att jag får nog läsa Katedralen vid havet en annan gång...

Glöm för guds skull inte...

...att ta en titt in på Katastrofala omslag! Ett gott skratt förlänger livet!

Nattfåk av Johan Theorin

Åh, Johan Theorin gör ingen besviken med den här boken. årets bästa deckare 2008 enligt Svenska deckarakademin.

Platsen är fortfarande Öland, men en ny person stiger in i bilden tillsammans med Gerlof, nämligen hans brorsbarnbarn Tilda Davidsson.

I centrum för handlingen står en gammal gård som heter Åludden. Där har det i forna tider hänt onda saker, och fler än en har bragts om livet där, ofta med mystiska omständigheter.

Åludden köps av en stockholmsfamilj med anknytning till Öland, familjen Westin. Katrine och barnen flyttar ner före Joakim och börjar renovera. Joakim måste arbeta klart i Stockholm innan han kan flytta ner.

I samma veva som han är i Stockholm för att köra ner det sista lasset och lämna nycklarna till det gamla huset till mäklaren händer något konstigt. Han hör sin fru öppna dörren och ropa på honom. Han vet att det är omöjligt eftersom hon är på Öland. Han förkortar sin vistelse i Stockholm och kör ner samma kväll. Han vet inte varför, han känner bara att han måste. På vägen ner ringer han hem och det är polisen som svarar. Det har hänt en olycka...

Tilda börjar nysta i tragedin som drabbat familjen Westin och utreder samtidigt en rad misstänkta inbrott i hus och sommarstugor runt omkring Marnäs. Tillsammans med Gerlof anar hon att hon är något större på spåren, att tragedin inte var en olycka utan ett mord, och att det finns ett mönster i inbrotten som kan kopplas till en person...

Det är med flit jag inte skriver mer. Ni måste läsa den! Det är en kuslig stämning i boken. Den är så spännande och tangerar så det övernaturliga, att man ibland nästan måste hoppa över raderna för att fort fort komma fram till hur det hela hänger ihop. Det gamla huset och fåkarna, de stora ovädren under vintertid, bildar den karga bakgrunden till historien. Theorin är skicklig på att fånga och skildra stämningar och man får snudd på kalla kårar.

Nästa bok tänker jag förhandsbeställa!

Another day in paradise

Jag ska äntligen få en egen trädgård! Min vän och kollega Svartanova pch jag blir nästan grannar och hon har döpt området till PARADISET, så ni kan förstå att vi längtar!

Med tanke på detta måste ju lite ny litteratur införskaffas, så det är ju behändigt att adlibris.com bara är ett klick bort. :o) Idag blev det tre trädgårdsböcker; två om odling och en om olika trädgårsprojekt, och en bok om betonggjutning! Aaaaah, jag längtar tills jag får hem böckerna i lådan!

Sonat till Miriam av Linda Olsson

Herregud vilken bok! Den är djup, obegriplig, samtidigt en otrolig levnadsskildring av en man som heter Adam.

Han växer upp med en kärlekslös mor, utan historia, utan vänner. Han är egentligen polack men detta får han inte reda på förrän sent i livet. Han är musiker och träffar Cecilia. De blir förälskade i varandra, men det är inte den vanvettigt lyckliga kärleken, utan det ligger något och ruvar. Cecilia blir med barn. Hon föder det åt honom och han åker till andra sidan jorden med Miriam, som dottern får heta. Cecilia tvingar honom att välja mellan sig själv och barnet och han väljer barnet. det är ett ångestfyllt val. Den här biten har jag svårt att ta till mig, men förklaringen ligger i Cecilias barndom.

På Nya Zeeland lever sedan Adam och Mimi (Miriam) ända tills hon omkommer i en bilolycka. Hela hans värld rasar. Han försöker bara överleva men det är som om världen snurrade långsammare och färgerna försvunnit. Som av en händelse ser han ett foto av en ung man som hette Adam Lipski på The Holocaust Museum och inser att det är han! Där börjar resan mot en ny Adam, som vill gå tillbaka till sina rötter, sin historia och se vem han verkligen är. För honom blir det något att leva för, och bilden av Adam Lipski, en anfader, blir startskottet.

Adams resa tar honom till både Polen och Sverige. Och till slut träffar han även Cecilia...

Vilken bok! Inte den mest lättlästaför vissa trådar kan jag inte nysta upp, som sekvensen med Cecilias barndom och Angela-figuren. Men själva berättelsen påminner starkt om Nu vill jag sjunga dig milda sånger, det mänskliga och hur vi försöker hantera våra livssituationer, vilka val vi gör och varför.

Hon är otroligt skicklig på att måla miljöer och man kan nästan känna smaken av ägg, sill och ättiksgurka i Krakow, liksom sältan och ljuset i Nya Zeeland. Ett stort plus för min del är den historiska tillbakablicken till andra världskriget. (Det fanns en period i mitt liv då jag bara läste historiska romaner, och den var låååååång.)

En bra bok! Läs den om ni gillade den första av författaren!

Läser vidare i Sonat till Miriam

och jag tror jag är lite dum i huvudet, för jag fattar inte riktigt hur det hänger ihop med Cecilia och Angela, som figurerar i boken... Läser vidare och hoppas att det klarnar. Den här boken är djup! Vet inte riktigt om jag har varit tillräckligt koncentrerad när jag läst den.

Gråtbok!

Sonat till Miriam får mig att gråta. Det är förlösande som Svartanova brukar säga. Jag har inte läst ut den än, men mitt i det ledsamma finns den strimman av hopp och ljus, som man även fann i Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Jag älskar den här boken! Jag får den där känslan av att jag absolut måste sluka den, men jag vill inte för jag vill spara på det goda lite och sträcka ut den här läsupplevelsen så länge det går...

Lärarinnan i Villette av Ingrid Hedström

Den här boken utspelar sig i Belgien och är Ingrid Hedströms debut. Den utsågs till bästa svenska debut 2008 av Svenska deckarakademin. Jag förstår varför. Hon är noggrann och detaljerad. Hennes karaktärer är bearbetade och i centrum står undersökningsdomaren Martine Poirot och hennes man Thomas, samt teamet på hennes arbetsplats.

Jag gillar Martine. Hon är bestämd, rak och smart. Okomplicerad, fastän man anar en barnlöshetskris som ligger och puttrar under ytan. Hon pusslar skickligt ihop bilden av motiv och gärningsmän. I jämförelse med Annika Bengtzon ter sig den senare hysteriskt överambitiöst oroad av alla sina tillkortakommanden, nervös och vek i sin relation till andra. Ja ni vet ju redan att jag inte fixar Bengtzon för fem öre. Martine Poirot låter sig inte skrämmas av politiker eller outtalade hot. Hennes relationer pråglas av öppenhet, men det är hon som är chefen. Även i hemmet?

Madame Demaret mördas på öppen gata, en bil kör helt sonika på henne med flit. Respekterad och omtyckt lärare i samhället som hon är väcker det såklart upprörda känslor. Ett vittne till mordet, galna Gilberte, som bor ensam i ett enormt hus med ett stort antal katter, mördas en kort tid senare. Samtidigt arbetar Thomas Poirot med ett fall av medeltida karaktär. Han är historiker och vid en utgrävning påträffas en massgrav. Han letar efter orsaken till detta massmord och trådarna från 1400-talet vävs skickligt ihop med Martines pågående fall i nutid.

Jag dras till det belgiska. Mina favoriter är Van Veeteren. I min värld är han belgare ut i fingerspetsarna. Martine Poirot dricker kaffe på kontinentalt vis till frukost och springer till patisseriet och köper croissanter och bröd på morgonen. I like it.

Boken är suveränt bra, fångar läsaren på sida ett, man bara måste sluka den!

Lärarinnan i Villette

Den fångar mig från första sidan. Den andas lite Nesser. Den utspelar sig i Belgien och jag är av någon anledning svag för det belgiska. Därför gillar jag Van Veeteren, som i min värld lever i Belgien, hehe. Jag har inte kommit så långt i den ännu, men känner på mig att jag kommer att sluka den!

ROSA

är min absoluta favoritfärg!

Lärarinnan i Villette...

...var jag så sugen på att jag tog med mig den till badet igår. Läste inte en rad. Men idag!

Rapsbaggarna av Karin Brunk Holmquist

Berättelsen handlar om två bröder, Henning och Albert Andersson. De lever tillsammans på landet i Skåne, ett stenkast ifrån föräldrahemmet.

De beskrivs som två goa gubbar med lite egna fasoner för sig, lite grisiga är de nog, men godhjärtade. Livet går i en stilla lunk och de trivs i sin ensamhet. Ibland får de hjälpa godsägaren med diverse göromål men annars tar de hand om sitt hus och sin trädgård.

En dag får de höra att föräldrahemmet Granelund ska bli behandlingshem för alkoholiserade kvinnor. I sin oro gård ut på rapsfältet och spottar snus och vankar runt i cirklar. Ett par poliser råkar se denna cirkel från en helikopter och vips så är ett massivt mediauppbåd igång och stör det sköna lugnet i byn. Skvallertackorna får verkligen något att prata om eftersom man tror att utomjordingar landat på rapsfältet.

Samtidigt med denna historia vävs den om behandlingshemmet in. en ung tjej rymmer ifrån hemmet och hamnar ett par dagar hos Albert och Hening. Hon steker plättar och snor deras sista vodka innan hon sticker. Senare kommer det ut på byn att bröderna Andersson startat ett utslussningshem.

Jag gillar bröderna och deras sävlighet. Lite dumma verkar de vara, men goda. Och skarpare i vissa lägen än man tror.

Jag är dock besviken på den här boken. Jag tycker inte berättelserna binds ihop riktigt utan de är som isolerade stråk i brödernas liv. Och jag ÄLSKADE Potenshöjarna! Därför hade jag väldigt höga förväntningar på den här boken. Jag är mest av allt besviken på Karin Brunk Holmquists taffliga hantering av språket. Hon blandar tempus hej vilt. Jag vet att det kanske ska anses som lite medvetet för att tydliggöra bilden av bröderna på landet, men jag irriterar mig från första sidan till den sista. Här är några exempel:

"Eftersom någon sällan ringer är Henning utom sig av nyfikenhet. Han satt med vidöppen mun och vågade knappast svälja av rädsla att missa något viktigt i konversationen."

"Albert gör som Henning gjort tidigare, pekade mot kinden för att göra Henning uppmärksam på att det nu är han som har kex i munnen."

Nej, inte en av de bästa böcker jag läst. Långt ifrån. Det känns också tråkigt att jag i min iver även beställde den tredje boken av Holmquist, Villa Bonita. Det lär dröja innan jag läser den.

Pocketboklotteri

Ikväll är det dags för sista pocketboklotteriet innan sommaruppehållet. Det är min tur att ordna och vi ska ha picknick i stadsträdgården. Temat som jag valt är HELT EGOISTISKT, men det var Svartanova som kom på det; fin framsida! Jag köper ofta böcker som fångar ögat med ett vackert omslag...

Annars har den här veckan bara bestått av sommarlata dagar med sol och bad och mycket kärlek! Små bruna ben och armar som plaskar i vattnet, en strålande sol på en klarblå himmel och en härligt avslappnad känsla!

Den första dagen

Den första dagen är den bästa av alla bästa första dagar. Den då man har hela långa sommaren framför sig. LYCKA!

Karin Brunk Holmquist

Jag älskade Potensgivarna och Rapsbaggarna börjar i samma goda stil. Men jag irriterar mig något fruktansvärt på att hon blandar tempus hela tiden!:o(

Livets aviga och räta av Kate jacobs

Åh vad jag gillade att läsa den här boken! Den handlar om Georgia Walker, som är ensamstående garngalen mamma till Dakota. Hon driver en garnbutik i New York och där har hon träffar med Fredagsklubben varje fredagkväll. Det är en samling kvinnor som är mer eller mindre bra på att sticka som samlas för att äta Dakotas bakverk och sticka och prata.

Boken är varm och inbjudande. Man blir en del av gemenskapen och den är väldigt stillsamt skriven. Inga storvulna ord eller manövrar, utan en ganska enkelt berättad historia, och det gillar jag.

Visst finns lite fnurror på tråden i Georgias liv, som när Cat, henner f.d. bästa vän återvänder in i hennes liv. Eller när James, pappan till hennes barn, som hon inte sett på tolv år, helt plötsligt står på tröskeln och skakar om både hennes och Dakotas liv...

Vill man ha en skön och god bok att sjunka in i ska man läsa den här! Och vill man inte sticka innan, så vill man det efter! ;o) Dessutom bjuder slutet på en stunds förlösande gråt!

Boklass

Lite att börja semestern med. Barnen fick Pettson & Findus samt ett par Lasse-Majas detektivbyrå. :o)

PS: Den bok som inte fick plats i bildlistan är Villa Bonita av Karin Brunk Holmqvist.

Pondus

Vid ett väldigt trevligt samtal vid middagsbordet i går kväll kom ämnet HÖRSEL upp. Det är nämligen så att hörseln hos de tre yngre medlemmarna i familjen är mycket selektiv. Så till den milda grad att föräldrarna undrar om det kanske är så att de verkligen hör illa.

Det diskuterades varför inte barnen svarar när man ropar, eller går och tvättar händerna när det är dags för mat och föräldern sagt till i alla fall två gånger. Det givna svaret är alltid "jag HÖRDE faktiskt inte"!

Man kan inte egentligen säga att samtalet ledde någon vart, så för att få slut på det sa mamman:

-Men vet ni vad? Det är ju väldigt lätt att lösa detta. Vi kan gå till doktorn och kolla om ni verkligen hör dåligt eller om ni bara skiter i vad vi säger.

En sekunds tystnad då alla tre barnen överväger konsekvenserna av ett sådant besök och hur det skulle kunna te sig hos doktorn. Lilla A tar till orda, blixtsnabbt:

- Nej, mamma. Vi skiter i vad du säger. Vi hör allt. Vi behöver inte gå till doktorn.

Ah, ständigt denna bekräftelse på att man når dit man vill när man pratar med sina barn och att man är en bra förälder! :o)

NY BOK!

Fick fortfarande ingen lust att läsa Alberte-trilogin av Cora Sandel. Nu läser jag istället Livets aviga och räta av Kate Jacobs och jag ÄLSKAR den!

Nobels testamente av Liza Marklund

Den här boken handlar om hur forskningen blir alltmer beroende av pengar och hur man kan manipulera sig till olika saker i forskningsvärlden. Den tar sin början i ett mord under Nobelfesten och Nobel och hans arv går som den röda tråden genom berättelsen. Marklund väver som vanligt ihop flera trådar till en gemensam härva.

Den är lättläst och underhållande och intrigen med galna grannar och Karolinska institutets forskare är spännande.

Synd att det är Annika Bengtzon som är i huvudrollen! För att vara en stark och karriärinriktad kvinna så är hon förvånansvärt flat när det verkligen gäller, och jag gillar inte hennes självuppoffrande dubbelmoraliska attityd. För varje bok blir jag bara mer och mer irriterad, och jag kommer inte att läsa nästa Marklund-bok, där Thomas och Annikas äktenskap säkerligen kommer att antingen haverera eller tas till nya höjder av lycka.

Jävla Annika Bengtzon

Boken hade varit svinbra, för ploten är suverän, om inte Annika Bengtzon hade varit huvudperson. Så känner jag med alla Liza Marklunds böcker.

Annika Bengtzon är en självupptagen och egocentrerad kvinna som skyller allt på alla andra. Istället för att t.ex. räta upp sin relation till otroligt skitdåliga vänninan Anne Snapphane som bara utnyttjar henne, så tiger hon still. När hon inte kommunicerar med sin man i annat än konflikter undrar hon varför han är så långt bort. Men HERREGUD! Jag blir helt frustrerad över hennes brist på perspektiv, hennes självömkan och hela hennes person. Det är på gränsen att man kan läsa vidare, jag avskyr henne. För att inte tala om den jävla STORA BAGEN hon ska släpa med sig överallt!

Mannen utan öde av Imre Kertész

Den var svår att komma in i. Bra på sitt sätt, men den känns hal som en ål, man glider omkring i huvudpersonens bubbla och det blir som att se världen genom ett par färgade glasögon...

En så svår upplevelse som ett koncentrationsläger måste vara otroligt svår att beskriva. Hur kan man någonsin finna ord för vad man har upplevt? I en diskussion på jobbet kom även De välvilliga upp, eftersom Svartanovas sambo läser den. Där är det helt motsatt perspektiv, ur nazisternas synvinkel. Jag trodde inte att jag skulle kunna läsa den, för jag tycker att hela grejen med förintelsen och lägren, där även homosexuella, politiskt oliktänkande och utvecklingsstörda mördades, är så fruktansvärd och nästan outhärdlig. Så brutalt omänsklig att man knappt kan föreställa sig att människor gjort detta mot andra människor.

Därför har jag nog också svårt att ta till mig Imre Kertészs berättelse om pojken som hamnar i lägret och berättar sin historia. den har ett mörkligt avståndsperspektiv fastän ändå inte. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den, men en läsupplevelse är det!

Cora Sandels Alberte-trilogi

Ja den gav jag mig i kast med med en enorm läshunger. Jag var väl fortfarand ei gasen efter Luftslottet. Men ack vad jag blev besviken. Jag kom inte in i boken hur jag än försökte. Det kändes knasigt och boken verkade otroligt tråkig. Jag vet andra som läst den och tycker den är bra, vi läste avsnitt ur den under utbildningen så jag förstår inte riktigt varför det blev så här.

Nu har jag bestämt mig för att låta den ligga ett tag och istället blir det Liza Marklunds Nobels testamente på sängbordet!

Luftslottet av Stieg Larsson

ÅÅÅÅÅH! Aj lav Stieg Larssons böcker! Det går inte att släppa dem! Luftslottet gör mig inte besviken. Den tar vid där förra boken slutade, nämligen efter de dramatiska händelserna i Gosseberga.

Lisbet är inlagd på sjukhus och Mikael Blomkvist är Zalachenko-klubben på spåren. Annika Giannini blir utsedd till Salanders advokat och sedan får man följa händelseutvecklingen fram till rättegången.

Jag gillar konspirationer, men blir rädd i min naiva lilla bubbla där Sverige är ett rättssäkert land. Jag är helt övertygad om att det pågår saker som folket inte har en aning om. Det känns läbbigt tycker jag.

Larsson skrev utan krusiduller och det gillar jag. Han är en mästare på att bygga upp förväntningarna och man bara måste läsa vidare!

Min största sorg är att jag nu avslutat trilogin och geniet inte finns i livet längre. Finns det något substitut?

Rädda mammorna!

Kvinnor är strategiska måltavlor i krig. Kvinnor våldtas, flickor likaså, för att tvinga fienden på knä. Mammor lever med sina barn i flyktingläger och föder sina barn under svåra umbäranden.

På röda korsets hemsida kan du läsa mer om hur DU kan hjälpa mammor och barn i krig. Där ser du vad t.ex. ett moskitnät kostar, eller en filt. Du kan lämna ett bidrag eller bli medlem. Det finns information i form av filmer, fakta och bildspel kring kvinnors och barns utsatta läge i krig. Det viktigaste är att vi som lever i fred och frihet öppnar våra ögon och hjälper dem som lever i ofattbara förhållanden!

Apropå ord...

Följande dialog utspelar sig i hemmet på morgonen idag:

V: Mamma, vad är det för en fin rtöja du har på dig idag?
M: Åh, det är min Lunda-karnevalströja från länge sen. Från när jag gick i skolan i Lund.
V: Åh, har du gått i skolan i Lund?!
M: Jaa...
V: Mamma, vad är Lund?

Jag förklarar, det tar ju en stund... Sen fortsätter det.

V: Vilken fin bild det var på tröjan! Vad är det på?
M: Ett tåg, som åker berg- och dalbana, för att det var karneval 1994. Det är länge sen.
V: Aha... karneval... Mamma, jag vet vad karneval är för nåt! Det är såna som äter människor!

Die Welle

Just nu håller vi på med andra världskriget. Det är fantastiskt spännande och intressant, och till och med den siste av mina elever är omvänd och visar ett sällan skådat engagemang! Det känns härligt!

Ett led i arbetet handlar om diskussionen hur Hitler kunde få så många med sig, hur ett helt folk kunde tycka att hans politik var bra och hur en diktatur fungerar. Idag såg vi filmen Die Welle från 2008. Det är en tysk filmatisering som bygger på ett experiment i en gymnasieklass, som går ut på att det tyska samhället aldrig mer kan bli en diktatur. I filmen får man följa gymnasieläraren, herr Wenger, i formandet av en egen diktatur som får namnet die Welle (vågen). Filmen försäker svara på frågorna hur en diktatur kan upptså och hur den fungerar. Hur lätt det är att få människor att följa något de får en tro på.

Den är HELT suverän. Ni MÅSTE se den! Även om ni inte undervisar nior i andra världskriget och dess följder...

Tuffa tider

Framför allt på jobbet är det, och kommer det att vara tuffa tider fram till skolavslutningen. Stressen kommer bara att öka i takt med arbetsbördan, så därför är det svårt att få tid, ork och inspiration till att blogga. Vi ses på andra sidan!

Håhåjaja!

En liten lista för veckan och kanske livet i allmänhet:

*Bockat av några måsten på listan på jobbet, men MÅNGA återstår.
*VARFÖR är det så förbannat tråkigt att rätta små grammatikprov?!
*Studsmattan är trebarnsmammans livlina.
*Cykeln likaså.
*Om man ger barn socker på kvällen får man skylla sig själv.
*En majoritet av våra vänner har fött barn som hejsan på våren. Kalas nästan varje helg sen februari! Vi är ett fruset folk som tinar upp på sommarhalvåret och blir lite wild and crazy?
*Luftslottet är svinbra!
*Luftslottet gör att man lite förlorar den naiva tron på rättsstaten Sverige.
*Så som Larsson beskriver Lisbeth Salander är det banne mig ett under att människan lever och kan stå, så tunn och mager och liten som hon verkar vara.
*Finns det något drömhus eller ska man nöja sig med halvmesyrer när man ska lägga ut några millar?
*Fredagen är veckans bästa dag, men lördagen är inte så dum den heller! :o)

Ha en skön helg gott folk!

PS: Ovan lite bilder på "american porches", skulle gärna vilja ha en sådan! Med ett tillhörande hus också...

Sweet lord!

Livet som gräsänka går i hundrasjuttio, minst! Nu är ordningen dock återtsälld efter att maken klev in genom dörren! ;o)

Igår var jag på kurs i Gbg, anordnad av Skolverket. Där såg jag en tjej som jag tyckte att jag kände igen. Och jajjemän, det var NINA! KUL att träffa henne i verkliga livet!

Ikväll blir det tidig läggdags i sällskap med Stieg Larsson. Nåja, med hans bok i alla fall. I LIKE!

JISSES!

Jag försöker sjunka ner i Luftslottet som börjar suveränt bra! Det går dock lite si och så, för jag försöker samtidigt se till att tre barn städar sina rum... De två största delar och det är alltid ett evinnerligt tjat om vem som gjort mest och vem som inte gjort något, och den lilla gnäller för att hon har eget rum och INGEN som hjälper henne och hon ORKAR faktiskt inte, och hon har ONT i hela kroppen faktiskt, och det är SÅ HIMLA VARMT i hennes rum också... Samtidigt som jag lyssnar på henne höra jag hur de två stora brottas, leker med lego, kastar kula och grejar med annat inne hos sig. SUCK!

Luftslottet får vänta...

Myrrha av Ulrika Kärnborg

Ja vad ska man säga om denna bok? Den är fascinerande samtidigt som den är obegriplig och obehaglig. Den handlar om Arthur Munby, en belevad överklassherre i det viktorianska London, och hans livslånga band till pigan Hannah.

Arthur har haft en konstigt kärlekslös uppväxt, så som många högreståndsbarn. Hans mor var alltid något orörbart, aldrig riktigt nrävarande. Han växte upp med både amman och nannyn, pigor, smutsiga och obildade.

Hannah är fädd piga, vid åtta flyttar hon ifrån hemmet för att börja på sin första plats. Hennes mamma är varm och kärleksfull, men pappan är något annat. Han är svårtillgänglig men också hotfull.

Arthur får tidigt en dragning till det smutsiga, till tabun. I hans klass är det inget konstigt att lägra pigor, men att utveckla en fetish till smutsen och det underlägsna så som Arthur gör, tillhör väl inte vanligheterna.

Hannah och Arthur möts en dag då båda fortfarande är unga. Han gör henne till sin slav och i någon underlig känsla för varandra, det KAN bara inte kallas kärlek utan att de fyller varandras trasiga hål, finner de sig till rätta i ett herre-slav-förhållande.

Hannah hoppas på att Arthus ska vilja gifta sig med henne, men han är rädd för konsekvenserna i det konventionella och traditionella London och landsbugden där föräldrarna bor. Hannah går ner sig allt mer i skiten, bokstavligt talat, för att locka honom till sig. Till slut gifter de sig, men jag kan inte fatta varför, för de verkar egentligen leva med skuggbilder av den andra, de ser inte varandra som de riktigt är utan har hela tiden herre-slav-glasögonen på sig. Därför förstår de heller inte varandra, och kan inte tala med varandra om sådant som de egentligen har på hjärtat.

Kärnborg skriver väldigt träffsäkert och på ett nyktert sätt om smutsen och hur de lever sitt liv i den. Den är oroväckande på ett sätt eftersom den visar människor som är ofullständiga och som letar efter något, utan att veta vad. Klassamhällets bojor och konsekvenserna av att leva i det utan att tillhöra de lyckligt lottade beskrivs tydligt, och på ett otäckt sätt får man en känsla av hopplöshet, att människor förbrukas så fort i detta samhälle, där klass och släktträd är vad som definierar dig som människa.

Jag vet inte om jag gillar boken, för den gör mig så illa berörd. Jag avskyr beskrivningarna av hennes slavkedja kring halsen, hur hon kallar sin Arthur för Massa, smetar ner sig med sot för honom, tvagar hans fötter, putsar hans skor och suger på hans tår. Det är åtrå men ändå inte, ett förvrängt sätt att älska. Arthur får ingen ro trots att han får "allt" vad han behöver och Hannah klarar inte av att bara vara slav...

Jag vet inte heller om jag vill rekommendera boken. Om man vill ha en upplevelse ska man läsa den, om man är beredd på att bli illa berörd. Den är välskriven och liknar inget som jag läst förut!

Påskekrim

I DN:S boklördag står det att läsa om den norska traditionen påskekrim. Det handlar om att folk köper kriminalromaner och man lanserar nya deckare under påsken. Här i Sverige har det också gjorts några försök, fast någon riktig genomslagskraft har det inte haft. Jag har inte läst någon deckare i påsk, men det vore väl en trevlig tradition att starta?

Att bo på landet...

Jag läser jättemånga bloggar som handlar om att bo på landet. Jag har aldrig bott på landet, men jag har ändå en längtan ut. Jag ser väldigt många fördelar med att bo en liten bit ut, men ändå ha nära till stan. Trots det funderar jag mycket kring om jag egentligen är en bo-på-landet-människa. Jag tvivlar och om man sen köper ett hus så har man flyttat i onödan. Min största farhåga är att man får tillbringa mer tid i bilen än hemma när man har tre barn som ska på aktiviteter. Men ändå, att få öppna dörren och känna friden utan en massa trafik och elände... Jojo, visst lockar det!

Att inte kunna cykla till jobb och skola och dagis, utan att vara tvungen att ta bilen, att ha en längre bit till släkt och kompisar... det är bitar som man noga måste tänka igenom. Men samtidigt, att släppa ut barnen på gården, att ha lite djur kanske, i alla fall en hund och en och annan höna väger kanske upp?

Nej, jag vet sannerligen inte vart vi kommer att hamna till slut, men spännande är det!

En bild säger mer än tusen ord...

Hoppas ni får en skön och vilsam påskhelg!

Myrrha!

SHIT, vilken skum bok!

Vinterstaden

Den var bra! Jag gillar hur de tre fallen (försvunnen kvinna, den mördade Elías och ett gammalt gammalt spår av en pedofil) vävs ihop utan att kanske ha någonting gemensamt. Det tredje fallet med pedofilen blir som en cliffhanger, nu vill man ju läsa nästa bok för att se om han hittar honom. Utanpå de tre fallen ligger Erlendurs lillebrors försvinnande. Det har präglat honom starkt och är den röda tråden genom boken. Men man får en känsla av att det mystiska försvinnandet inte är utagerat heller eftersom de båda barnen helt plötsligt intresserar sig för det som hänt...

Även om landskapet beskrivs som ogästvänligt och kallt så anar man ändå dess vilda skönhet och man bli lite sugen på att resa dit. Det är intressant också att få veta mer om hur det isländska samhället fungerar, t.ex. hur invandringen ser ut och hur samhället hanterar den.

En notering jag gör är att mina djupt rotade fördomar om de isländska förnamnen bekräftas: VÄLDIGT många förnamn slutar på -ur, inte bara Erlendur utan många andra också! :o)

Nu blir det till att klicka hem fler Indridason!

Påskpyssel

Nu är delar av årets påskpyssel avklarat. Trädet står grant och pyntat i vardagsrummet och riset har också fått egenhändigt ihopknåpade pippifåglar. I trädet hänger också lite skyltar med ord som har med påsken att göra. Tack för inspirationen Fröken Fräken!

Vinterstaden

Ikväll gör jag processen kort med Vinterstaden för att kunna dyka in i Myrrha! Jag har ett antal andra böcker på väntelistan, bl.a. Cora Sandels Albertetrilogi (som för övrigt omskrevs i DN för ett par helger sedan). Men eftersom jag är så himla sugen på Myrrha (och dessutom har otroligt höga förväntningar) så tänker jag ge mig i kast med den!

När barn tänker på döden

I fredags när vi gick hem från förskolan hittade V en död och uttorkad gammal mask på backen. Han tog den varsamt i sin lilla hand och skulle bära den. Man kan ju undra varför. Jag frågade inte, utan tänkte att han förklarar nog senare.

Efter en stund kom vi fram till ICA där vi skulle kompletteringshandla lite inför fredagkvällen. Nu uppstod det stora problemet var V skulle göra av masken. Han funderade och kom på att han kunde lägga den på Almas cykelsits, om han nu inte fick ta med den in i affären. Men den skulle prompt liggga UNDER dynan på sitsen "så att ingen kommer och tar honom nu när jag har burit så långt!".

Väl hemma frågade jag till slut vad han skulle med den där gamla maskstackaren till egentligen. "Jamen, begjava den förstås!" Barnen tittade på mig som om jag var ifrån en annan planet, där uppenbart självklara saker som att även döda maskar har rätt till en värdig begravning tydligen inte hörde till vanligt folkvett.

Bredvid rabarbern grävde han och brorsan sedan ett hål, fyllde med mjukt gammalt gräs och lade masken däri. Sen på med lite jord och en gammal tegelbit.

Jag frågade om vi inte skulle sjunga en psalm också, för det brukar man ju göra på begravningar. Så vi sjöng Den blomstertid nu kommer.

Det var en fin stund, när masken fick komma till maskhimlen.

Duschkaos och visdomsord

Lilla A har skräck för olika saker och det kan dröja innan hon kommer på att det hon är rädd för inte alls var farligt.

En sådan sak är att duscha med sår på kroppen. Hmmm... Hon fick vatten i ett skrubbsår för tre veckor sedan och efter det är det helt OMÖJLIGT att få flickebarnet in i duschen utan plåster på ett ärr som är nästan obefintligt.

Igår var det dags igen. Hon hade redan duschat en bra stund när hon råkade få syn på ETT HEMSKT STORT SÅÅÅÅÅÅR på ena armen. Hon blev följaktligen helt hysterisk och vrålade efter plåster samtidigt som hon sprang ur duschen. Med schampoo i hela håret.

Vi stod både pappan och jag, i tio minuter utanför duschen medan ungen frös och schampoot sakta men säkert började torka in i håret. Hon vrålade som besatt och vi försökte få henne att gå in i duschen. Först skulle hon ha plåster. Efter många om och men fick hon det. Sen ville hon inte duscha i alla fall. Fortfarande vrålade hon. Till slut var tålamodet slut och vi fick säga till på skarpen att hon baske mig fick gå in i duschen. Då skrek hon: MAN FÅÅÅÅR JU INTE TVVVIIIINGA ETT BAAAAARN!!!

Ja vad säger man?

Böcker!

Jag betar av bästa Vinterstaden i ett hastigt tempo. Den är riktigt bra och eftersom jag är en fan av både Van Veeteren och Gunnar Barbarotti (Håkan Nesser) så kan jag inte hjälpa att jag drar paralleller mellan dem och den ensamstående polisen/kriminalaren Erlendur i Vinterstaden. Jag gillar den. En pojke mördas och straxt därpå är mamman och broderna borta. Det handlar om rasism under ytan och ett samhälle där känslan av att vara utanför allt på en kall ö gör att många tar livet av sig. Försvinnanden är vanliga, men det är däremot inte mord.

Visserligen tycker jag att upprepningar som historia två gånger i en och samma mening gör att man blir lite avslagen, men intrigen är spännande och när de gräver djupare i mysteriet och bl.a. rör sig i skolmiljön bland lärare måste jag läsa vidare!

I skolan läser vi just nu Linas kvällsbok av Emma Hamberg och Mannen utan öde av Imre Kertész. Tjohooo! Mycke böcker blire för att citera en gammal Lorry-karaktär.

Earth hour

Ikväll släcker vi ljuset för jordens framtid. Kl. 20.30 - 21.30. Gör du?

Läs mer här!

Pocketfynd!

Bild lånad från Bokia.


Kunde inte låta bli utan klickade hem sista delen i Milenniumtrilogin, men också Ulrika Kärnborgs Myrrha. Den senare klickade jag hem för att jag gillar omslaget så himla mycket! När jag nu läste på baksidan blev jag verkligen lässugen! Viktoriansk dekadens! Kanske på påsklovet!

Höjdpunkter under veckan...

... på husvisning blir den ene sonen kissnödig. Han KAN verkligen inte hålla sig. Han låser därför in sig på toan. Efter en lång stund börjar vi undra lite så vi knackar på. Han kan TYVÄRR inte öppna, för han når inte dörren. Han BAJSAR lite just nu. TYVÄRR når han inte heller pappersrullen. Vi får öppna dörren utifrån genom att pilla med nyckeln. Till slut är han klar. Då kommer den andre på att han OCKSÅ är kissnödig...

...våta byxor och sockar i en påse när man hämtar på dagis. Den ene skulle kissa och stod i godan ro på toan. Då kom den andre och skulle busa lite, så han nöp sin bror i rumpan. Brorsan sprutade hej vilt med den kissande snorren över sig själv och en stor del av toan.

...en bestämd liten fyraårig dam som minsann SKA ha KLÄNNING eller KJOL VARJE dag, "annars är inte pappa kär i dig längre om inte jag får ha det!"...

... snö och kyla på väderkartan imorgon. Vilken tur att vi ska ut med åttan och nian i skogen hela förmiddagen fram till lunch.

Nu ger jag mig i kast med min första isländska författare!

Nej, det har inte blivit så mycket isländskt läst efter Snorre Sturlason på utbildningen och i arbetet... Men nu är det dags!

I höstas på besök hos en vän fick jag veta att Arnaldur Indriðason fått strålande kritik för sina kriminalromaner som utspelar sig på Island. Vännen tyckte att böckerna var otroligt bra, men sedan glömde jag av det. Redan 2005 blev hans bok utsedd till årets bästa utländska kriminalroman av Deckarakademin, men jag har helt missat honom.

På pocketlotteriet valde jag därför hans bok Vinterstaden, och nu ska jag djupdyka i Islands mörka vrår med mord och allehanda läskigheter!

MARK!

Jonas Gardell är min husgud,älskar honom trots all skit på slottet. Mark är lika bra, fast snällare.

Piratförlaget var snälla nog att skicka ett recensionsex vid förfrågan. Det gillar jag! När man har en lite obetydlig blogg och mest skriver i den som en läsdagbok blir man glad. Jag tror inte att så många av de stora förlagen skulle skicka recensionsex till mig. Piratförlaget ger ut spännande och intressanta böcker, många blir också omtalade varje bokår!

Nåväl, Marks bok är en enda lång njutning! Finurligt och på sitt lugna sätt skriver han om allt möjligt. Det är humoristiskt och tänkvärt. Jag har alldeles strax läst ut den och rekommenderar den varmt till alla som gillar kortare roliga betraktelser. (Perfekt som present också!)

Vilken bok!

Jag ska genast klicka hem mer av Sigge Eklund. Jag sträckläste Det är 1988... igår kväll och hann nästan klart boken. Vi får följa huvudpersonen i hans tillbakablickar till barndomen. En familj som kretsar kring pappan, som styr och ställer med sina humörsvängningar. Att vara rädd och att samtidigt söka bekräftelsen med stort B. Jisses. Det är öppet. Ärligt. Ledsamt. Hur en far förlorar båda sina söner när de är vuxna nog att säga nej och inte kan tvingas till tystnad eller att göra som de blir tillsagda.

LÄS DEN!

SIGGE!

Det blev Sigge Eklunds bok och jag gillar den skarpt! Den börjar med att han lyssnar på band från sin barndom och hur banden kan ge honom minnen tillbaka som han trodde han tappat bort. Själva det att det bara är ljud och inte film är en fördel eftersom filmen skapar en distans med sina bilder av en annan tid och plats... Ju längre in i bandens värld man får följa pojken desto tydligare blir bilden av en uppväxt med en instabil och självcentrerad far.

Den är riktigt bra och jag läser med nöje!

PS: Du som vill veta mer om Sigge, som jag som inte visste något om honom, kan finna mer läsvärt på bloggen hans www.siggeeklund.se

Kände inte för...

... Molly Moon och botaniserar nu i hyllan efter annat. Det lutar åt recensionexet av Mark Levengoods HJärtat får inga rynkor, eller Det är 1988 och har precis börjat snöa av Sigge Eklund.

Ikväll...

... blir det barnkultur och klassiker på hög nivå i teaterform då hela familjen går på Pettson och Findus! :o)

Den hemliga kocken

Herregud vad skit det är i maten! Vi handlade redan innan inte så mycket lightprodukter eftersom jag visste att det var mycket konstiga tillsatser i dem, men den här boken tar upp så många fler! Ett riktigt skräckexempel är brödet i våra hyllor i affären. LÄS DEN!

Internationella kvinnordagen

Idag firar vi internationella kvinnodagen. En tanke går till alla de kvinnor i världen som lever i samhällen där de inte har samma rättigheter som män, som än idag kämpar för sina och sina döttrars lika värde!

Vidrigt!

Om ni klickar här kommer ni till ett ljudbildspel från Aftonbladet om skönhetstävlingar för barn (i USA). Mammas lilla docka heter det. VIDRIGT! Och hemskt att barn ska tävla om vem som är vackrast. Varför sminkar man upp sitt barn med mer produkter och färger än t.o.m. After Dark-gänget och låter henne tävla mot andra barn. Vilka värderingar får man inte med sig i livet då, om vad som är viktigt och vad som är värdefullt?

Ängeln i Groznyj av Åsne Seierstad

Bild lånad från www.artofficial-intelligence.com/Grozny.html

Den är hemsk. Den är vidrig. Den är ett enda långt dokument över människans ondska. Konflikten i Tjetjenien berör och Åsnes möten med människorna där är en inblick i en värld som man knappt kan fatta finns. Men det gör den, det är deras verklighet.

De människor som Åsne möter har alla på ett eller annat sätt skadats av kriget. Tortyr, försvinnanden, hot och skräck, pansarvagnar och kulsprutor, en förtäckt demokrati godkänd av Putin... Kvinnor förlorar sina män till krig och till hemliga fängelser. Barn växer upp utan fäder, med mammor som knappt orkar leva pga den psykiska pressen. Och mitt i all denna misär finns viljan att överleva, viljan att ta omhand, som ängeln i Groznyj som öppnar ett barnhem åt de allra värst drabbade barnen, där de kan få en mamma och trygghet och något att ta avstamp ifrån när de träder in i vuxenlivet.

Jag visste inte mycket om Tjetjenien innan jag läste boken, men den har verkligen givit mig en inblick i problematiken och en bakgrund. Många tårar har jag fällt för alla de som krossats, men främst för barnen som växer upp i ett helvete.

LÄS DEN!

All work and no play...

Bild lånad från pixgallery.com

Just nu är det mycket att göra och den tid jag inte lägger på jobb får mina barn! Vi har haft utbildning i två dagar med en otroligt kompetent kvinna och man har lärt sig MASSOR, och idag öppnades ögonen för nya sätt att tänka kring ledarskap. Det är SÅ roligt när man får bra utbildningar, en riktigt kick!

Men som sagt, den andra vardagen jag lever i, skolverkligheten, innebär just nu en himla massa jobb och när jag tagit mig över puckeln kommer det återigen lite fler inlägg om f.a. böcker! För läser gör jag varje dag fortfarande! :o)

Vackra Säfsen

Så här underbart hade vi på sportlovsresan till Säfsen! Perfekta skiddagar med några minus och strålande sol. Morgnarna var så bedövande vackra att man ville stanna tiden!